Moa Anderson

Som keramiker vill jag skapa ett alternativ till en allmänt spridd bild av gamla människor som ett problem, och till idealiseringen av tanten som en snäll vän och bullbakande varelse. Men också visa något annat än den traditionella skulpturtraditionen som ofta handlat om män i maktposition eller ljuva passiva kvinnor och flickor. Jag vill helt enkelt visa en annan sanning, min syn på det hela. Jag är ute efter att skapa porträtt av individuella människor snarare än att se på gamla människor som ett homogent kollektiv.

 

Med mitt arbete vill jag skapa och sprida en motpol till den debatt som gäller gamla människor som ett enhetligt kollektiv av tragiska offer, en motbild av den grå massa som inte har något annat ansikte än en vårddebatt. Att visa människor som hela tiden hittar nya strategier i ett liv i ständig förändring. En berättelse om den starka, excentriska och alldeles, alldeles vanliga tanten!